10 december 2017

Decemberkvällar


Ibland behöver man mer tända ljus än annars. Då tänder jag min kandelaber och genast känns det festligt. Elena Ferrantes senaste roman ligger oläst och väntar på sin tur. Den får ligga här och vara snygg och vänta lite till. Jag gillar designen på omslagen till hennes böcker mycket.


Det har varit fina dagar fyllda med barnbarnens dansuppvisningar, gymnastikavslutningar, adventskalas för hela släkten och adventssoppa för väninnorna. Så började min december.

Nu fortsätter månaden med redigering av mitt skriveri, mitt bokmanus är färdigt! Jag är så glad, det har varit roligt men krävande, jag är tacksam att jag har förmånen att få jobba med det jag älskar. Jag har sagt det tidigare... Nora som person har engagerat mig mer än kvinnorna i mina tidigare böcker. Nu är hennes historia berättad. Bara redigeringen är kvar... och så allt det andra, innan den går till tryck i januari. Än är jag uppfylld av henne. Jag hoppas, och tror, att boken blir lika väl mottagen som mina tidigare. Det är hon värd, Nora.

Hoppas ni får en fin decembervecka.

8 december 2017

Julros


Igår fick jag en så vacker Julros. Önskar att den står lika vacker över jul och nyår. Finns det några knep? Jag vill njuta av den inomhus, inte ha den på balkongen. Förr hade de blad och då kunde man spara och plantera ut dem på våren. Någon som vet?

Andra advent närmar sig och jag har alla julklappar klara. Jag är så nöjd över det. I år färre än nånsin men eftersom jag blivit mer insiktsfull med åren så får barnbarnen tillräckligt många klappar ändå.

Önskar er en fin andra advent... utan stress och oro.

6 december 2017

Grön och grann


Mitt äldsta barnbarn och hennes pojkvän har precis flyttat in i sitt drömhus på landet. Jag gjorde en dörrkrans till dem i inflyttningspresent.


Använde allt jag hade, tall, gran, lingonris och lummer. Bären är Ilix, en köpt kvist räckte till hela kransen. Den blev tacksamt mottagen och hänger nu på ytterdörren.


Jag har fått en fin granrisboll av dotter Lisa. Syns kanske dåligt i dagsljus men den har en liten ljusslinga runt sig. Lyser så fint i vintermörkret. Fortfarande har vi snö kvar, inte mycket här i stan, men så pass att det känns och ser ut som vinter. Det får gärna komma lite till. Under vintern ska det vara vinter!

Ha en fin dag alla vänner.

1 december 2017

Nu är den här, advent


Äntligen dags att sätta upp stjärnor och tända ljusstakarna i fönstren... som jag längtat. Att få leta fram tavlan med fina adventsdikten och plocka fram de små vikta pappersstjärnorna. Tänka att doften från den första hyacinten som slagit ut doftar... advent. Nu är den här, advent. Jag har bakat och förberett för adventsfikat för barnen med familjer på söndag. Det blir trångt, varmt och roligt. Jag vet, jag är lyckligt lottad som har mina barn så nära. Jag är tacksam och önskar att alla fick ha det så bra som jag.

Ha en fin första advent. Kram!

29 november 2017

Ängeln i rummet


Vissa saker tycker man extra mycket om. När jag såg ängeln på julmarknaden uppe vid Falu gruva för sådär 17 år sen, blev jag förälskad. Då tyckte jag den var för dyr, jag hade precis flyttat in i mitt lilla radhus och hade inga pengar över för extravaganser. När jag kom hem kunde jag inte sluta tänka på ängeln. Jag hann tillbaka till julmarknaden innan den skulle stänga och hoppades... är den kvar så väntar den på mig. Den var kvar! Den blev min och jag är fortfarande förälskad i den.


Den står alltid framme men till advent får den en mer framträdande plats. Den gör mig glad, ängeln i mitt rum.

Skriveriet om Nora Samuelsson börjar närma sig slutet... ett par kapitel kvar nu. Men sen börjar det verkliga arbetet med genomläsning, redigering, provläsning, redigering, provläsning och korrekturläsning. Beräknas vara tryckt och klar under januari. Om sanningen ska fram så har hon nästan tagit musten ur mig, den där Nora... 

Äntligen har snön kommit och det är så vackert att jag blir tårögd. Måtte den få ligga kvar!

Önskar alla mina vänner en fin dag.

26 november 2017

En stund på Kniva trädgård


Det finns ett ställe en mil utanför Falun som man inte får missa om man vill uppleva en magisk stund. Kniva trädgård. Jag och dotter Lisa var där på deras julmarknad i lördags.


Förutom alla blommor så finns här så mycket fint. Svårt att hålla fingrarna i styr.


Butiken ligger i en gammal lanthandel med hela inredningen kvar sen lång tid tillbaka. Tiden har stått stilla här. Kolla bara den här hyllan...


 Ägarna är jättetrevliga. Jag har gjort ett inlägg tidigare år och här kan du se det.


Suck! Jag ville helst ha allt. Sen for vi vidare till Gamla Staberg där det var traditionell julmarknad med allt som brukar finnas... tomtar, grytlappar, tunnbrödsbakning och lokalt producerad honung.

Men inget slår upplevelsen på Kniva trädgård. Hoppas det kommer snö till första advent när den stora fina julmarknaden uppe vid gruvan öppnar. För en julmarknad utan snö är ingen riktig julmarknad... anser jag.

Må gott!

23 november 2017

Överraskningar


Igår dök överraskning ett upp i min brevlåda. Vad jag blev glad!


Min vän Lise-Lott hade lovat sticka ett par strumpor med rosenmönster till mig, och igår kom de. Så fina och i mjukt ullgarn. Perfekt nu när jag sitter och skriver och fryser om fötterna. Idag kom överraskning två...


... den efterlängtade biografin om Tomas Ledin. Han är en av mina idoler. Inte hade jag förväntat mig att den skulle vara i coffeetableformat! Nu får den ligga överst. Jag har redan bläddrat i den, så innehållsrik och med så fina bilder.

Sen vet jag inte var dagarna tar vägen, de går i rasande fart. Jag läser i boken och hittar ett par passande rader i en av hans texter...

          Just nu, vill jag leva, just nu
          just nu, vill jag känna, just nu

Må gott och lev, just nu!

17 november 2017

Nu är det kottarnas tid!


Nu är det dags för kottarna att komma fram! Jag älskar den här tiden... några tända ljus, och några tallkottar. För min del behöver det inte vara mer än så. I skenet från de tre ljusen kommer ballerinan än mer till sin rätt. Hon är mig kär och är målad 1954 av falukonstnären Tom Fahlrot. 

Önskar er en fin helg.

14 november 2017

Tankar en tisdagsmorgon


Jag har tänkt mer och mer på allt onödigt vi omger oss med. Förmodligen kommer det med åldern. Nu har jag aldrig varit någon överflödsmänniska direkt. Men det här med att jag aldrig riktigt är nöjd. Även om jag har en matta som jag tycker om och som passar där den ligger... så vill jag ha en ny. Jag tänker på julen som närmar sig. På alla onödiga julklappar som köps. De flesta barn i vårt land får precis det de önskar sig. Och det vet vi alla vad det är. Inga billiga grejor minsann. Nu vill jag inte på något sätt ta önskeklapparna ifrån dem. Men. De får oftast det de önskar sig... och tjugo saker till. Helt onödiga. Vi borde ha lärt oss vid det här laget, eller hur? Som det här med plastpåsarna i affärerna. Det blev direkt en skärpning. Heja oss! Vi kan fortfarande ändra beteende. Och varje litet steg vi tar ger vår jord ett nytt andetag. Jag menar inte att vi ska sluta köpa nya mattor. Jag menar att vi ska tänka efter en extra gång. För visst har vi grejor så vi klarar oss? Eller hur?

Jag har planer för 2018. Det ska bli spännande. Nej då, inga som helst omvälvande. Nej, något litet, bara för mig. Som borde göra mig till en nöjdare människa. Men mer om det när nya året börjar. Kanske jag kan sporra någon mer?

Minus sju just nu men det börjar ljusna och jag tror det blir en vacker dag. Heja!

Önskar er alla en fin dag.


9 november 2017

Samma samma lika...


... år, efter år är min frukost. Precis som jag vill ha den. Möjligen kan filens müsli variera och toppas med färska bär på sommaren. Viktigast är de gröna blad som alltid finns där, älskar alla gröna blad! Smöret har jag valt bort för flera år sen och numer är det Storsjö lagrad mjukost som gäller på knäckemackan. Te i muggen och ett korsord bredvid. Radion lågt på i bakgrunden. Så ser min frukoststund ut... år, efter år. Tråkig? Nää, inte för mig. För övrigt dagens viktigaste mål... anser jag!

Vart tog veckan vägen... redan torsdag?
Må gott!

6 november 2017

Min glassamling


Min samling av munblåsta glas blev äntligen dammad när jag i helgen satte upp en ljusslinga i bokhyllan. Mitt första glas köpte jag på sextiotalet och det var en liten pokal av Åsa Brandt. Sen dess har det blivit ganska många av henne. Gillar det lite operfekta, fria.


Några andra formgivare har jag också i min samling. Men Åsas glas tycker jag mest om.


Speciellt den här lilla vasen som hon gjort. Den har jag ärvt från mor som också tyckte om munblåst glas. Det är den enda samlingen jag har, om man inte räknar böcker förstås! Samlar ni på något?


Ljusslingan däruppe verkar obetydlig. Men när det är mörkt lyser den fint. Min helg har varit lugn och skön och jag har tänt många ljus.

Tack för att ni väntar på Noras bok... jag blir så glad över era kommentarer!

Kram till er och må gott.

31 oktober 2017

När man behöver tröst


Jag tittar ofta på mina torkade pioner. De är sparade från den tiden jag hade en trädgård. Sköra och blekta nu. Men så kära.


När jag behöver tröst stoppar ner näsan och kan förnimma doften. För ännu doftar de... efter fem år.

Jag skriver för fullt och försöker hålla mig till förmiddagarna. Det tar kraft att berätta om Nora, hon är ingen enkel person, inte alls så självklar som karaktärerna i mina tidigare böcker. Samtidigt är det utmanande... och spännande.

Ha det gott!

27 oktober 2017

Min kökshylla just nu


På min lilla kökshylla, som jag faktiskt byggt själv en gång i tiden, finns bara loppisfynd. En gammal järnljusstake, en ikonbild som jag verkligen tycker om, och så renfanekransen som fått komma in i värmen efter att ha suttit på ytterdörren tills nu. När den är torr luktar den inte illa längre.


Stormlyktan, korgen och flaskan är också loppisfynd. Numer går jag sällan på loppis. De här sakerna är fyndade för flera år sen men än har jag inte tröttnat på dem.

Filmen Korparna men Reine Brynolfsson var så bra som jag hoppats. Lågmäld, sorglig, vackert filmad, och otroligt bra skådespelarprestationer! Men varför måste filmer innehålla så många sexscener när de har så låg gräns som 11 år? Eller är det jag som är gammal nu? Se den, men utan barn!

En fin helg önskar jag er.

22 oktober 2017

Vinterkök


Idag har jag rustat köket inför vintern. Även om det blir mörkare inne så har de brokiga vintergardinerna kommit upp. Ni som följt min blogg vet att jag hade visst motstånd mot att de var så stormönstrade och påträngande. Men jag vande mig, och liksom med vintermattan i vardagsrummet har jag till och med längtat.


Grenen i fönstret är också på plats, liksom de rostiga plåtlöven. Inga nyheter alls...


... björkriskrans, Leksandsband och... en sten. Samma, samma, lika! Men lite nytt ändå...


... av ett gammalt fårskinn som jag delade... och köksstolarna fick päls att värma rumpan på.

Idag ska jag på bio och se Korparna, en svensk film med Reine Brynolfsson. Hört mycket positivt om den och hoppas mina förväntningar infrias.

Ha en fin söndag ni också.

20 oktober 2017

Boktips


Efter att förra året ha läst Det vi inte visste var lycka, har jag längtat efter hennes nästa bok. Nu har jag läst den! Agnes Ledigs nya bok gjorde mig inte besviken. Välj honom, är en roman som går rakt in i hjärtat. En varm och hoppingivande berättelse om sorg och glädje i sjuksköterskan Juliette och brandmannen Roméos liv. Kärleksfull men också otäckt aktuell. Jag tänker närmast på nätkampanjen #metoo, som pågår. Rekommenderar båda böckerna lika mycket.

Knallblå himmel och sol i flera dar när hösten visar sin bästa sida.Tänk om det ville fortsätta så här...
Ha en fin dag och en strålande helg.

17 oktober 2017

Tack och lov!


Jag är glad över min Krysantemum som med sina gula solar glöder i lika vackra höstfärger som träden utanför. Och jag är glad över att den våldsamma åskknallen i morse bara var en sån och inte en terrorbomb eller kom från Nordkorea... tanken flög igenom huvudet en tiondels sekund. Tack och lov!

Och tack och lov att min rygg återhämtar sig och förhoppningsvis snart är som vanligt igen.

Ha det bra!
Kramar från Eva-Mari

13 oktober 2017

Glad


Det är det oväntade som ger vardagen skimmer. En något suddig bild på den ljuvliga bukett rosor jag fick när jag minst anade. Och som gjorde mig så glad!


Glad är jag också för min arbetsplats där jag numer tillbringar nästan varje förmiddag. Som ni säkert vet vid det här laget, man blir gärna tjatig när något ligger en varmt om hjärtat, att jag skriver på min tredje bok. Den upptar mina tankar mer än något annat just nu. Tur att ett barnbarnskalas nalkas i helgen och får mig på lite andra tankar.

Ha en fin helg mina vänner!

9 oktober 2017

Benny spelar för mig


Hela förmiddagarna när jag sitter och skriver går Benny Anderssons nya cd Piano på repeat hos mig. Helt underbar pianomusik, avskalad och enkel. En cd fylld med hans egna kompositioner.


De allra flesta styckena känner jag igen, andra för mig mer okända har jag lärt känna nu. Och alla tycker jag om.

Jag är nog gammalmodig som inte vill lyssna på musik genom mobilen, jag vill kunna stoppa skivan i min spelare, jag vill ha fysisk kontakt! Och det ger bara en cd i fodral som också innehåller en folder med information om både artist och låtar.

Thank You For The Music, Benny!

6 oktober 2017

Nya köksbänkar med enkla medel



Lovade visa hur jag med enkla medel fixade till mina bänkskivor. Besiktningsmannen var ju här för ett tag sen och, jodå, han tyckte också att de gamla vita var fula och hackiga. Han kunde byta ut dem mot nya... gråa!


Men... golv, lister och handtag är ju bruna, sa jag. Får jag mattan utbytt mot en grå också då? Jag visste redan svaret... nej. Om jag betalade 1.500:- kunde jag få en ekskiva. Eftersom jag hyr min lägenhet vill jag inte kosta på nya bänkskivor och ännu mindre nytt golv. Så jag tog saken i egna händer och köpte självhäftande vinylplast i den nyans av träimitation som passade bäst till golv och handtag. (Skruvade bort ett handtag och tog med till färghandeln).


Till ett pris av 101:- fick jag två nya köksbänkar! Och jag lovar att det är svårt att se att de inte är äkta. Och om det inte är hållbart så sätter jag på nytt... eller tar fram de fula vita hackiga igen.


FÖRE såg det ut såhär. Jag tog ner den bruna listen över kaklet och målade den vit.


EFTER blev det såhär. Nu passar bänkskivorna de övriga bruna nyanserna. Med minimalt arbete och till en minimal kostnad fick jag ett mycket varmare kök. Tycker jag!

Måste tillägga att min hyresvärd är toppen på alla sätt och jag förstår att de har vissa normer att följa.

Jag har dragit på mig ett ryggskott och något magkonstigt. Hoppas ni får en trevligare helg!

4 oktober 2017

Den sista blomman


Den allra sista blomman från balkongen hamnade här. Lika viktig som på köksbordet är väl en kvist eller blomma på kanten till handfatet? Tycker jag!

Tack för i år alla pelargonior, jordrevor, million bells, snöflingor, nävor, nepetor, timjan, lejongapsrankor. Nästa år tänker jag byta ut er mot sånt som går att äta. Det är tanken just nu. Jag vet... jag hinner ändra mig. Både en och två gånger. Nu är det bara en växt som fortfarande är grön och fin... min älskade klematis Summer snow. Hoppas den överlever balkongvintern som den gjorde i år. För den vill jag ha kvar!

Jag har fått frågor om var jag köpt tyget till de randiga gardinerna jag visat i ett tidigare inlägg. Det är köpt på Jotex, färgen är gråbeige/vit och kvalitén och priset är superbra!

Ha en fortsatt fin vecka!

1 oktober 2017

Att längta efter sin vintermatta


Nu har jag höstat i vardagsrummet. Tänkte vänta tills advent med att lägga på min vintermatta, men... jag längtade för mycket så nu ligger den där! Köpte mattan på det stora varuhuset förra året. Och jag som är så naturfärgad, tvekade länge innan jag bestämde mig. Under sommaren har en betydligt mer neutral matta funnits under soffbordet och den tar jag fram i vår igen. Kanske jag längtar lika mycket efter den också då?


Tycker om att mattan passar till parkettgolvet. Att jag för sent upptäckte att den ligger med baksidan upp gör inget. 


Samma höstiga färgskala både ute och inne känns helt rätt. Varmt och gosigt vill vi ha.

Just det... jag har stoppat in en novell på mitt skriveri som jag glömt att jag hade. Den är skriven för ett bra tag sen och heter Den lyckligaste sommaren. Snäll och må-braig som vanligt! Annars är det Nora Samuelsson som upptar mina tankar mest nu. Men också köket, som jag piffar till med enkla medel... visar snart.

Och så får vi hälsa den där månaden som heter oktober välkommen. Hm.
Ha det bra!

29 september 2017

Allt har ett slut


Innan frosten kommer och den fryser, river jag nu ner Lejongapsrankan som fortfarande blommar så fint. Jag fotade genom köksfönstret ut mot balkongen för att visa så mycket av den det gick.


Den har verkligen tagit för sig. Tänk att två plantor i en sockerlåda kan växa sig så stora. Nu är den ett minne blott och har lämnat ett stort tomrum efter sig. Tack för i sommar, min vackra ranka.

Besöket av besiktningsmannen gick inte så bra. Men det återkommer jag till...

Trevlig helg!

27 september 2017

Putsade fönster och randiga gardiner


Ett utmärkt fönsterputsarväder har vi haft senaste tiden. Det vill säga grått, grått, grått. Jag har haft ett randigt tyg till nya gardiner liggande ett tag. Men jag fick inte sy eller sätta upp dem förrän jag putsat fönstren.


Att putsa fönster är det värsta jag vet (nästan) och om jag kan, skjuter jag upp det. Nu kunde jag inte vänta längre och att ha en morot i form av randiga gardiner hjälpte... den här gången!


Lilla påskliljeflickan har fått komma in i värmen efter sommaren på balkongen. Och på balkongen får höststädningen vänta, Lejongapsrankan fortsätter tokblomma! Visar den i nästa inlägg.

Idag väntar jag besök av en besiktningsman som ska titta på köket. Kanske kan jag åtminstone få nya bänkskivor?

Ha en fin dag mina vänner.