25 juni 2017

Saknar mina vovvar

Ibland saknar jag mina vovvar jättemycket. De bor i mitt hjärta, alla fyra jag haft genom åren.

 Lilla Nisse

Från och till har jag tankar på att skaffa mig en fyrbent vän igen. I perioder läser jag kennelsidor och blocketannonser, sidor om hundar som söker nya hem. Men så tar jag mig samman och påminner mig om att man faktiskt är bunden. Jag intalar mig att det är skönt att inte behöva gå hundpromenader när det spöregnar i en hel vecka. Eller kvällsturerna i mörkret när höststormarna viner. Hur skönt är det på vintern när temperaturen kryper ner under minus tjugo? Och så kostnaderna... försäkringar, eventuell hundtrimning, veterinärkostnader... och kanske dyr specialkost. Sen är jag ju ingen ungdom längre, vovven ska ju inte behöva överleva sin ägare. Jag måste vara säker att orka i 10-15 år. Det är argument som talar för att INTE utsätta sig för att bli matte igen.

Men det finns det som gör att vågskålen NÄSTAN tippar över. Det som alla hundägare vet. Glädjen, goset, morgonpromenaden när fåglarna kvittrar och solen just har vaknat, de djupa diskussionerna hund/människa emellan, dragkamp, dela soffa, gömmagodislekar, middagsslummern tätt tillsammans, glädjefnattet när man kommer hem efter att ha varit borta en stund...

Jag väger för och emot.

En tanke poppade upp under min promenad idag. Kanske jag ska bli dagmatte? Och nu kan jag inte släppa den! Dagtid, en lagom stor/liten hund, trevlig och problemfri... som blir hämtad i tid så jag inte behöver gå den där tröttsamma sista kvällsrundan. En vän att göra allt det där roliga med. Kanske inte precis en Nisse men en annan lika trevlig vovve... Visst är det en bra idé?

Jag tror jag ska annonsera ut mig till i höst.

Må gott!

22 juni 2017

Doftande violer och bedårande kirskål


Inte kan man tro att kirskålens blommor är så vackra? Spröda och perfekta.


Kirskålen, av så många hatad, skulle vara åtråvärd om den vore svårodlad. Just för sina gracila blomställningarna. Tillsammans med doftande violer, som jag haft på balkongen sen i våras och som sjöng på sista versen, blev det min midsommarbukett i år.


Jag önskar alla en glad midsommar!

20 juni 2017

Agnetas paradis


Härinne gömmer sig Agnetas paradis. Inte lätt att hitta för vem som helst. Inne bland tallar och granar ligger en storstuga, en sovstuga och en uthuslänga.


En rufsigt magisk trädgård men en härlig blandning av vilda och planterade växter. Och det växer och blommar överallt!


Från verandan på storstugan har man en fantastisk utsikt genom skogen ner mot sjön. Och inga grannar på störande avstånd.


Sovstugan syns knappt genom all växtlighet. Och överallt har Agneta små sittgrupper.


Kan det vara vackrare?


Stigen slingrar sig ner mot sjön Öjaren...


... egen brygga såklart!


Vädret var perfekt och jag bjöds på så mycket gott. Förmiddagskaffet i trädgården smakade ljuvligt! För att inte tala om lunchens kycklingsallad!


Jag är så glad över att fått uppleva ditt paradis, Agneta! Hoppas du får en fortsatt fin sommar. Och vilken tur att roligheten blev av trots min långa förkylning... som nu är nästan bra! Om någon undrar om jag är avundsjuk så är svaret... jaaaa!

Må gott alla vänner!

17 juni 2017

Om sommaren sköna


Hon fick allt flytta ner från väggen, min lilla prinsessängel. Här mellan Lejongapsrankorna gör hon sig mycket bättre! Lejongapsranka, en helt ny bekantskap för mig och som jag föll pladask för när jag såg dem i handelsträdgården.


Slingrar sig villigt och blommar med stora klockor. Jag hoppas de kommer att täcka in hela ytan ut mot gatan där jag vill ha insynsskydd.


Jag passade på att fota tidigt i morse för när solen går upp är det omöjligt att få några bilder alls. Knappt bättre i motljuset som råder heller. Och balkongen är så liten så jag har svårt att få några översiktsbilder som är värda namnet.


Torsångspelargonen fick flytta ut fastän jag tänkt ha den i köksfönstret i år. Jag såg att den längtade ut!

Underbara dagar har det varit fastän jag varit krasslig och missat minsta barnbarnens examen i år. Men jag har fått uppleva både studentbalsamling och studentutspring från vardagsrumsfönstren som har utsikt över Kristinegymnasiet och Läroverksparken. Första parkett med andra ord. Vilka härliga sommardagar! Roligheten i fredags har skjutits upp till måndag och är jag pigg igen!

Ha en fin helg och njut av vår fina sommar som ju ibland innehåller regn... också!

15 juni 2017

En annan sorts Syskonstjärna


I vintras så bytte vi skott av våra Syskonstjärnor, en bloggläsare och jag. Nu blommar min nya!


De är så skira och anspråkslösa. Samtidigt så robusta och lättskötta.


Den heter Ledebouria socialis. Blommorna är bara bonus, det är de fint tecknade bladen som är vackrast.


Min variant har betydligt ljusare blad och är mer omfångsrik. Den kommer ursprungligen från ett ynkligt skott jag köpte på loppis för några år sen. Jag gillar lite annorlunda växter, såna som var vanligare förr. Och på loppisar kan man ibland få tag på just gamla sorter.

Tack för att ni tycker om mina noveller som jag ibland lägger ut på min blogg Mitt skriveri. Jag blir så glad! Och tack för krya-på-dig-hälsningarna. Det är seeegt men nu ser jag ljuset igen! Fast stopp i öronen har jag fortfarande.

Ha en fin dag!

12 juni 2017

Måste gnälla av mig lite!


Jag blir så trött... på att vara sjuuuk! Har legat nerbäddad sen i torsdags och har en kraftig halsinfektion som aldrig går över. Jag är ingen tålig sjukling... jag är bara arg! Van är jag inte heller för det är sällan jag drabbas. Tack och lov!


Jag har glömt min fina grapeplanta som stått bakom gardinen i vardagsrummet. Den har inte fått vatten på länge. Har klippt ner den nu och gett den konstgjord andning. Få se om den bryter nya skott. Precis så här vissen känner jag mig. Stopp i öronen har jag också.

Måste få gnälla av mig lite. Men jag måste vara frisk till torsdag när jag har en efterlängtad rolighet att se fram emot.

Hoppas ni är friska och att jag inte smittat Torsångssläktingarna som var här i onsdags!

8 juni 2017

Torsångspelargon


Igår fick jag trevligt besök av bästa kusinen och hon hade, förutom en efterlängtad och numera traditionsenlig Torsångspelargon, min pigga gamla morbror med sig. Vi har alltid så trevligt när vi träffas! Morbror bjöd oss på varsin trisslott, men som vanligt, inga vinster på dem.


Däremot brukar Torsångspelargonen bjuda på vinst. Den har alltid varit otroligt rikblommande och jag måste visa ett exemplar från ett tidigare år och som jag visat flera gånger tidigare.


Den här tog jag in en sen höst från balkongen och då räknade jag till 62 blommor och knoppar!  Jag brukar ha dem ute men i år tror jag den får stå i köksfönstret. Blir spännande att se hur årets Torsångspelargon artar sig.

Torsång, ett litet samhälle som ligger längs Dalälven mellan Falun och Borlänge, har en fin gammal handelsträdgård som startades redan på 30-talet och fortfarande drivs av samma familj. Just denna pelargon är framtagen från en gammal planta som kommer från handelsträdgården i Torsång och nu finns den sedan ett antal år att köpa häromkring. Både kusin och morbror bor i Torsång så det är extra roligt att ha just en sån pelargon.

Tänk, strax helg igen! Här verkar den gå i regnets tecken. Men vi vet ju att det behövs så... okej då! Bara det ville sluta blåsa!

Må gott.

Ny novell ligger nu inlagd i Mitt skriveri. Den heter En doft av L`Heure Bleue. Klicka HÄR så kommer du dit.

6 juni 2017

Grattis min fina Sofie!


Jag har så fina barnbarn! Idag, på nationaldagen, fyller mitt äldsta hela 25 år! Hur fort går det inte? Hon firade sin födelsedag med trädgårdskalas i solen hemma hos mamma och pappa. Och hela tjocka släkten och en hoper vänner var med. Sofie har också slutfört en fin högskoleexamen i veckan och gissa om mormor är stolt?


Glad som en lärka med siktet inställt mot en lovande framtid. Och mormor torkar en tår i smyg och önskar lycka till i livet. Vilken fin dag det varit!


Hoppas ni också haft en fin nationaldag.

2 juni 2017

Och solens ljus, och lundens sus...

 

En av de vackraste psalmer i denna tid säger allt tycker jag. Och med den vill jag önska er alla en glad pingst och hoppas att helgen blir precis så ljuv som i psalmens första vers.

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.



Glad pingst!

31 maj 2017

Ett boktips utöver det vanliga


Den här boken fängslade mig från allra första sidan. Expeditionen. Min kärlekshistoria. En helt annorlunda bok än de jag brukar läsa. Om inte en av döttrarna hade läst den i sin bokcirkel och tipsat mig, hade jag aldrig hittat den. Den står i hylla Ns på biblioteket. Det vill säga den hylla som innehåller Geografi. Och i det här fallet Nordpolsområdet.

Hur som helst... läkaren och författaren Bea Uusma skriver om hur hon letar efter sanningen om ingenjör Andrées polarexpedition 1897. Hon gräver i arkiv, reser till Arktis och Nordpolen, träffar efterlevande, rättsläkare, osteologer, kriminaltekniker och brottsplatsutredare och söker svar i laboratorieprov, packlistor och i det enda som finns kvar av Andrée själv. Hon har blivit helt besatt av att försöka ta reda på vad som egentligen hände.


Hon beskriver parallellt expeditionens vedermödor och sina egna i jakten på att försöka få reda på hur och varför de dog. Både fakta genom de funna dagböckerna och hennes egna teorier.


 Den är som en deckare, otroligt spännande.


Boken innehåller också mycket bilder och illustrationer. Som bilden ovan... bara att få veta att polarisen minsann inte alls är vit som man gärna tror, nej, den har beroende på ljuset så många färger.

Och när jag kommer till sidan 283 gråter jag. För det är en kärlekshistoria. I dubbel bemärkelse. Boken har bara ett fel... den är för stor och tung för att läsa i sängen!

Ha det fint och gå nu till bibblan och låna Expeditionen innan någon annan hinner före! I morgon börjar juni, kan ni fatta?

29 maj 2017

Morsdagspizza och balkongängel


Jag har fått en trädgårdsängel i morsdagspresent som hos mig blev en balkongängel! Mina flickor vet vad jag tycker om. Och inte bara änglar...


... utan pizza också! Jag bjöds på en vegetarisk morsdagspizza med hemgjord coleslaw, jättegott! Köper nästan aldrig pizza själv, därför blir den en längta och extra god bara för det. Sen beror det ju på sällskapet också! Trångt som vanligt men härligt att få tillbringa kvällen med döttrar, svärsöner och barnbarn hemma hos dotter Åsa i Österå.


Tittar man ut från Åsas altan så ser man fåren gå där och beta. En idyllisk och fin kväll som kändes sådär precis som sammet, och helt utan mygg, klocka 11 visade termometern 20 grader! Hoppas vi nu får en fin sommar... med regn på nätterna!


Önskar er en härlig vecka.

25 maj 2017

Se... och känn!


Jag blir så lycklig när första stråket av häggens doft smyger sig på. Så dröjer det bara nån dag... så ser man dem helt utslagna! Och då läser jag alltid Alf Henriksons fina dikt, tyst för mig själv.

       Jag såg att häggen blommade, det kom en doft av den.
       Då gick jag till min älskade och sade: Se och känn!
       Hon stod vid makaronerna, hon sydde på en klut.
       Och när hon lyfte ögat hade häggen blommat ut.

Så lyft ögat mina vänner, innan det är försent!

Önskar er en fin Kristi himmelsfärds dag och en skön och solig lång helg!

22 maj 2017

Finns det hjärterum...


Idag kommer fyra av väninnorna på en kopp kaffe och en bit rabarberpaj. Jag hoppas vi kan tränga ihop oss på balkongen... den är såå mycket för liten.


De flesta växterna är på plats nu, om än placerade lite fel på grund av att väninnorna måste få stjärterum.


Härliga dagar har det varit även om vi en tid haft en envis molnbank över oss som bara glimtvis spruckit upp och gett sol. Inte särskilt varmt heller men helt okej om man frågar mig. Gillar inte när det blir för varmt.

Nu ska jag ta ut rabarberpajen som adderats med lite hallon. Den doftar himmelskt!


Glad måndag på er!

20 maj 2017

De kallas Ekorrar


Här är resultatet från lite bläddrande i min gamla receptpärm, ett recept på gobitar jag gjorde för alldeles för länge sen. Hade glömt bort dem... ekorrarna! De kallas så för att en av mina svärsöner döpte dem till det när han vid ett tillfälle tyckte att de såg ut som svansen på en ekorre... ? Och genast var det det namnet som fastnade. De är mäktigt goda och jag stoppar mina allra längst in i frysen för de ska räcka till några kaffekalas framöver. Kalas som jag hoppas ska kunna ske på balkongen. För nu har väl försommaren kommit?

Här är receptet som ger en hel långpanna full med ekorrar!

Ekorrar
Grundbotten
4 stora ägg eller 5 små
6 dl socker
3 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
3 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
2 krm salt
175 g smält smör

Topping
75 g smält smör
2 dl socker
1,5 dl grädde
1 dl sirap
1 påse kokos (200 g)

Vispa ägg och socker, blanda i övriga ingredienser och bred ut på bakplåtspapper i stor långpanna. Grädda ca 15 min i 200 grader.
Under tiden blandas toppingen som breds försiktigt ut över kakan. Grädda ytterligare 10 min eller tills toppingen fått fin färg.
Låt svalna något och skär i lagom stora rutor.

Nu när jag skrivit det här så får jag för mig att det här var ett hemligt recept en gång i tiden. Man hade ju sånt för sig förr. Lycka till!

Apropå ekorrar...


Här är ett annat resultat som har med dem att göra. Plockade dessa under en gran på Korså bruk. Visst är de roliga? Men varför ratar ekorrarna fröna i topparna?

Njut nu av vädret mina vänner!